Norma

”Tvåtjugotvåan” blev en omedelbar succé när Remington introducerade den 1950 i sitt nya gevär, modell/722. Denna nya hylsa som Mike Walker i stort sett var ensam om att utveckla, var inte baserad på någon annan existerande hylsa. Den liknar dock i många avseenden en miniatyrversion av 30-06 Springfield och blev sedermera utgångspunkt för en del andra patroner. Tack vare den höga precisionspotentialen, den flacka kulbanan och den milda rekylen blev den snabbt mycket populär bland bänkskyttar och jägare, både i USA och Europa. Även om det finns många exempel på större djur som blivit fällda med 222:an, är patronen inte lämplig till annat än jakt på småvilt, inklusive rådjur. Den är fortfarande en av de populäraste småviltskalibrarna, enkel och prisvärd att ladda och med ett stort utbud av kulor att välja bland. Effektiv på avstånd upp till c:a 200 meter, vilket är tillräckligt för de flesta jägare. 222:an är med rätt laddning mycket mångsidig och orsakar liten päls- och köttförstöring på bl.a. räv, orre, rådjur och liknande vilt. På grund av räffelstigningen (1-14”) kan det vara svårt att få bra precision med tyngre kulor. En del vapen skjuter inte bra med 62 grains-kulor men kan ha utmärkt precision med lättare kulor.